Sommar i P1 - som det borde vara

Jag lyssnar gärna på radioprogrammet Sommar i P1, i år har det varit ett flertal mer eller mindre intressanta programledare men dessvärre ett betydligt större antal ytterst ointressanta eller direkt tråkiga individer också. Jag har funderat på vilka man verkligen skulle vilja höra i denna den svenskaste av sommarinstitutioner och formulerat en liten önskelista. För att övertyga cheferna på Sveriges radio om min trovärdighet har jag lagt in några tråkiga och otippade personer också. Ingen sommar utan en regnig eftermiddag i sällskap av en före detta politiker som fortfarande mer eller mindre desperat försöker ta politiska poänger! Här följer listan,  helt utan inbördes ordning.

1. Nikanor Teratologen
Mannen som skrev Äldreomsorgen i övre Kågedalen. Finge man honom att ställa upp så fick man nog en sällsynt underlig eftermiddag framför radion.

 Klassiker

2. Leila K
Dags för Leila att en gång för alla kommentera alla rykten om hennes person som florerat de senaste åren. Hennes ego är dessutom större än någon känd fysisk enhet.

3. Tomas Skogsberg
Demonproducent som är medskyldig till definitionen av det svenska dödsmetalsoundet. Har producerat mästerverk efter mästerverk. Utan honom hade den svenska dödsmetallens vitalitet inte blivit det den var.

4. Ika Nord
Som barnprogramledare lika älskad och hatad som Staffan Westerberg, som skådespelerska helt briljant. Har dessutom varit gift med Lars Demian.

5. Bo Lundgren
Partiledaren som hamnade mellan Bildt och Reinfeldt. Hans historiska avtryck kommer nog knappast att bli särskilt djupt, men han är hedersdoktor vid Lunds universitet. Varsågoda - en regnig eftermiddag.

6. Kim Martin
Hennes historiska avtryck är desto djupare då hon som sextonåring höll kassen när Sverige tog OS-brons. Det lär vara svårt att hitta en coolare svensk idrottsutövare.

 En stenhård brud i rustning och med tillhygge.

7. Stry Terrarie
Punklegendar från Malmö. Skrev några av Imperiets bästa låtar och anses av Joakim Thåström vara Sveriges främsta rockpoet. Jag kan inte annat än hålla med.

8. Rosie Björkman
Sveriges enda yrkeshäxa! Driver företaget Jolanda den tredje och är en allmänt ganska bisarr person.

9. Ioan Ursut
Apropå bisarr. Killen som gjorde en hollywoodsk utbrytning från Hall 1989 med hjälp av smör, ett 17x49 cm stort hål samt lakan för att kunna njuta friheten. Kan bli lite marig att få tag på dock.

10. Solja Krapu
Lysande poet med flera utmärkelser i poetry slam. Barnboksförfattare. Undervisade undertecknad i bild på högstadiet, what do you know?

11. Torsten Flinck
Behöver ingen närmre presentation.

12. Amanda Ooms
Konstnär, författare, skådespelerska. Har haft ett förhållande med Thåström och figurerar i en Lundellroman.

13. Joakim Lindengren
Serietecknare och konstnär. Okrönt konung av svensk kiss och bajs-humor men framför allt  mannen bakom superhjälten Kapten Stofil. Har illustrerat barnböcker och skivomslag. Myntare av onomatopoetikon som exempelvis "pust pes". Röker pipa (rak).

Kapten Stofil

14. Eva Lundgren
Omstridd genusforskare med minst en rejäl kontrovers i bakfickan. Har skrivit flera utmärkta böcker om könsmaktsordning.

15. Reefat el Sayed
Årets svensk 1985, inte doktor i biokemi men väl ekobrottsling och språkförnyare. Har ironiskt nog varit kommunpolitiker i Österåker. Av alla ställen.

16. Nike Markelius
En punkikon till. När Kajsa Grytt fått all uppmärksamhet är det på tiden att fler medlemmar från Tant Strul får höras lite. Nike har även lirat med Gurra från Ebba Grön, ägnat sig åt barnteater och är allmänt cool.

17. Carl-Michael Edenborg
Bokförläggare, grundare av Vertigo förlag, caféägare, författare, översättare, you name it. Gör stora kulturgärningar genom att ge ut Nikanor Teratologen och Gunnar Blå samt nya översättningar av klassisk erotisk litteratur som exempelvis Marquis de Sade.

18. Lilla Lovis
Den svenska könspopens nya hopp (i vad mån ett sådant egentligen behövs).

19. Ulf Ekman
The man the myth! Pastorn som på allvar introducerade framgångsteologi i Sverige.Tänk om han talar i tungor i radio! Tänk om han delger lyssnarna sin syn på barnaga! Tänk om han kommer till radiohuset i privat helikopter!

20. Karin Söder
Sveriges första kvinnliga partiledare och utrikesminister, kvinnan som såg till att systemet höll stängt på lördagar under större delen av åttiotalet och hela nittiotalet.

21. Hans Scheike
Ännu en bisarr figur. Grafolog och "risterepeut", gav smisk av minderåriga ett ansikte.

Snälle farbror Hans

22. Lotta Lotass
Den senaste av "de aderton". Författare, forskare, vegan, nykterist.

23. Iodine Jupiter
Musiker, poet och manusförfattare. Upphovsman till diktverket "De dödas pornografi", albumet "Lilla flickan zombie" bland mycket annat. En slags satanisk Tomas Di Leva.

24. Kitty Jutbring
Medial mångsysslare och f.d. dokusåpadeltagare

25. Hans Holmér
F.d. Kammaråklagare, säpochef och polismästare i Stockholm. Mest känd som hårt kritiserad utredare av Palmemordet, nitisk kurdjägare och möjligen affilierad med Ebbe Carlsson.

-Här har jag pitolerna, nu fattas bara en temla.

26. Catti Brandelius
Performanceartist, konstnär, krönikör, radiopratare och förortsbo. Var med och bildade Doktor Kosmos.

Den uppmärksamme kan notera att jag bara valt ut 26 sommarpratare, det riktiga programmet har ett femtiotal. Min fantasi räckte inte längre än till 26, alternativt så finns det inte fler spännande personer än så i landet. Välj själv.

Konspirationer 2.0

Jag skulle så här dagarna efter Usama Bin Ladens frånfälle vilja ge en hyggligt nykter syn på världens konspirationsteorier. Knappt har vi nåtts av beskedet att extra häftiga specialtrupper från USA har mulat Usama en gång för alla så höjs röster om trovärdigheten i det påstått inträffade. Vad är det som gör att Usama INTE skulle vara död? Jo, att man tillåter en muslimskt traditionsenlig begravning utan dröjsmål, det finns alltså inget lik att visa upp (även om det här med sjöbegravning verkar lite märkligt sett ur muslimsk-traditionellt perspektiv). Alltså, menar konspirationsteoretikerna, är han inte alls död. President Obama med stab försöker vända sina taskiga opinionssiffror genom att fejka Usama Bin Ladens död.
Låt oss pröva några enkla motargument:
1. Om Usamas död skulle vara en bluff så skulle den avslöjas ganska kvickt när Usama ånyo skickar ett av sina videoband till Al Jazeera och helt enkelt upplyser om att ryktet om hans död är tämligen överdrivet.
2. Som vanligt när det gäller konspirationer finns det en väldigt stor risk för internt läckage (tänk bara på hur mycket en sådan hemlighet skulle vara värd på den internationella mediemarknaden, och fundera vidare på hur många personer det skulle krävas för att få ihop en konspiration av det här slaget) och Obama har knappast råd att riskera det.

Då var väl saken avgjord? Inte då säger de riktigt inbitna konspiratörerna, det har nämligen aldrig funnits någon Usama Bin Laden! 9/11 var ett insiderjobb planerat av mäktiga krafter inom den amerikanska säkerhetstjänsten/storkapitalet/den proisraeliska judiska lobbyn/etc etc och Usama skapades bara för att ha en syndabock. Det betyder alltså att hela Usamas karriär som Mujahedinkrigare i Afghanistan och galjonsfigur för Al Qaida är en bluff från början till slut. Någon gång på åttiotalet började den amerikanska säkerhetstjänsten/storkapitalet/den proisraeliska judiska lobbyn/etc etc alltså planera för 9/11. Visste de alltså hur världsläget skulle se ut 2001? Inte illa må jag säga. Eller hade de kanske kosmiska krafter via illuminati till sin hjälp? De där gröna killarna som landade i Roswell 1947 kanske hade med sig fantastisk teknologi som gjorde det möjligt för nyss nämnda bovar att se in i framtiden?

Nej, någon jävla måtta får det väl ändå vara på galenskaperna. 9/11 var inte ett insiderjobb planerat av den stora världskonspirationen. Varför inte? Mycket enkelt: Hade man satt ihop en dylik konspiration skulle risken för läckage vara ofantligt stor med tanke på hur många personer som skulle behöva blandas in för att få en sådan apparat att fungera. Kan jag bevisa det? Nej, men jag kan påpeka att den verkliga konspirationen mot USA de facto läckte ut. Det är ingen hemlighet att CIA hade tydliga indikationer, som det heter, på att något stort var på gång.
Vidare kan man fråga sig vilka syften en sådan konspiration skulle fylla. En anledning att hoppa på araber i största allmänhet och påstått fundamentalistiska "islamister" i synnerhet? USA har inte historiskt precis haft några problem att hitta orsaker att ge sig på vem de vill ändå. Ville man ha med sig opinionen säger ni? Right. Om man är beredd att mörda tusentals egna medborgare och rasera ett av New Yorks viktigaste landmärken tror jag ärligt talat att man skiter fullkomligt i om man har opinionen med sig eller inte vad gäller att ha ihjäl några ondskefulla kroknäsor i ett eller annan oljeland på andra sidan jorden.

Jag kan inte riktigt begripa varför man måste försöka hitta konspirationer överallt. Är inte verkligheten otrevlig nog som den är? Det finns verkliga hot mot världen och ja, vissa av dem glider runt i Washington D.C. i kostymer och bryr sig inte ett dugg om mänsklighetens bästa. Andra bryr sig lika lite men glider runt i Jiddah eller Jerusalem i stället. I stället för att försöka föra i bevis att 9/11 var ett insiderjobb borde man kanske lägga sin energi på att ännu mer uppmärksamma hur sådana händelser utnyttjas för att skapa vinst för skrupelfria multinationella företag eller ytterligare flygbaser för F15E Strike Eagles. Med hela västvärldens goda minne. 

Död, eller?

Lite stryk har ingen dött av, amen.

Det här med Livets ord riskerar att bli en följetong och det vet jag inte om jag är så intresserad av egentligen, så spännande är inte vårt svenska denominations-univers, MEN jag råkade snubbla över det här ljudklippet från sent åttiotal. Det är den amerikanska predikanten Jane Whaley som vid ett besök hos Livets ord berättar om hur hon agat sin dotter.  Mannen som tolkar är Robert Ekh, en man som tillsammans med bland andra Ulf Ekman grundade Livets ord 1983. Ekh är (enligt Wikipedia) idag pastor för Livets ord i Uppsala.
En Livets ord-anhängare skulle nu nog säga något i stil med att det var länge sedan och att Livets ord har förändrats. Säkert så men organisationen har inte gjort upp med sitt förflutna. Det har mig veterligen (motbevisa mig gärna nu så att jag tvingas be om ursäkt, oh the irony) inte förekommit några offentliga avböner från Ulf Ekman där han ber om ursäkt för saker som han eller andra sagt eller gjort i Guds namn. Så länge klipp som detta får cirkulera oemotsagda av Livets ord själva, så tar i alla fall jag det som att budskapet fortfarande gäller eller att man i alla fall inte skäms över att ha haft sådana här åsikter.
Följ länken:
Jane Whaley tillämpar "Guds ord"

Dessa underbara människor i min omgivning

Jag har en kursare som är medlem i Livets ord. So far so good. Hon ägnar sig (vad jag märkt) inte åt att försöka frälsa sina medstudenter och är på det hela taget en ganska trevlig person som är lätt att prata med. Skönt att de fördomar man har om Livets ord-medlemmar inte alltid infrias, eller hur? Kursaren i fråga är också abortmotståndare, på sin blogg likställer hon abort med mord. Hon ska alltså, i likhet med mig, bli socionom och arbeta med barn och ungdomar i framtiden. Vad ska hon säga till en nittonårig tjej som blivit gravid efter ett övergrepp? "Jag tycker att du ska behålla barnet, för abort är mord"? Samma kursare är också djupt oroad över situationen för Iraks kristna. Det är jag också men att komma dragandes med att
" ... kristna bott i Irak mycket längre än muslimerna ..." är ganska graverande för någon som ska föreställa akademiker. Det är naturligtvis inget brott att använda sandlådeargument och vara okunnig om hur konflikterna i mellanöstern fungerar men ska man arbeta med utsatta människor kan det kanske vara av viss vikt att åtminstone grundläggande förstå den kontext som dessa kommer ifrån. Att vilja förstå.
Vi tar ett till citat från hennes blogg, här apropå lagen om hets mot folkgrupp:

    "Yttrandefriheten avtar, äktenskapet försvinner bort. Och Islam är så otroligt hederligt och gulligt,    eller hur?"

Hon skriver strax före detta citat i förvirrade ordalag om vad hon kallar för "extremmuslimernas mål" och hur detta mål, vilket det nu är, skyddas av den stygga lagen om hets mot folkgrupp. Hon är upprörd över att media ständigt försöker "infiltrera" oss med "andra åsikter" (läs medias åsikter). Att hon själv tillhör en denomination som gjort sig kända för att kräva att eleverna i den egna friskolan ska gå klädda på ett visst sätt och ha håret klippt på ett annat tycks inte bekymra henne. Att samma denomination har gjort sig än mer kända för att ge ekonomiskt stöd till ryska judar (eller i förekommande fall lycksökande ickejudar som påstår sig vara judar) för att dessa ska kunna flytta till Palestina och bygga ut bosättningar på palestinskt territorium är naturligtvis inte heller att försöka påverka någon eller något i en eller annan riktning. Givetvis tar hon också pastor Åke Green i försvar och konstater att "Han fick inte säga vad han tyckte". Åke Green får säga precis vad han tycker men att inför en församling kalla homosexuella för en cancersvulst på samhällskroppen är lika mycket hets mot folkgrupp som att på DN:s debattsida påstå att alla judar är mordiska arabhatare. As simple as that. Åke Green kan hålla sina fördomsfulla och hatiska åsikter hemma vid middagsbordet och bland sina gelikar i mer slutna sällskap. Avslutningsvis vad gäller min kursares bekymmer över lagen om hets mot folkgrupp, så är nog den konstigaste skruven den här:
   
    "Ni minns vad som hände när Muhammedkarikatyrerna kom? Muslimer tog sig friheten att bränna ambassader, dödshota, bränna flaggor. Skyddas de kära muslimerna som gjorde detta av den här svenska lagen?"

Det här är ju direkt pinsamt! Snacka om att blanda äpplen med päron. Hur i hela friden skulle mordhot och mordbrand (att bränna flaggor är inte ens ett brott i Sverige fyi) kunna skyddas av lagen om hets mot folkgrupp? Skulle det från rättssamhällets sida vara hets mot folkgrupp att gripa och döma en muslim för ett begånget brott, eller? Dessutom vill jag minnas att mordbränderna utfördes utanför Sveriges gränser och där gäller mig veterligen inte svensk lag. Det är inte värt att ödsla tid på att vidare kommentera ovanstående citat, det är bara dumt och framförallt ett uttryck för misstänksamhet mot muslimer i största allmänhet.

Räkna med att jag återkommer till hennes blogg i framtiden. Ni får leta rätt på den själva, jag har ingen lust att ge henne fler sökträffar.

Top ten 2010

Så här strax för årsskiftet är det väl på sin plats med en sammanfattning av musikåret 2010. Eftersom jag gillar att tycka saker och till yttermera visso har mycket bestämda åsikter om musik så vet jag att ni bara väntar på mina snudd på Lokkoianska utlåtanden om vad som varit värt att lägga veckopengen på under det gångna året. Jag noterar att fem av tio plattor är Black Metal. Vem hade trott det för tio år sedan?

Nr. 1: 
Swans - My Father Will Guide Me Up A Rope To The Sky

Efter tretton års folkrockande har Michael Gira äntligen insett vad han faktiskt gör bäst (vi andra insåg det redan i och med Angels Of Lights andra platta). Den här plattan tar vid där Swans slutade 1997, utan att det känns krystat eller sökt.

Nr. 2:
Watain - Lawless Darkness

Den här plattan har blivit så tokhypad att det känns helt överflödigt att skriva något mer om den. Man kan bara konstatera att om all Black Metal lät så här så vore världen en bättre plats (det där var inte särskilt antikosmiskt sagt).

Nr. 3
Foetus - Hide

Jim Thirlwell är en man som förmodligen inte kan göra dåliga skivor. Efter en sisådär trettio års karriär och med ett stundom maniskt utgivningstempo, borde det i så fall ha visat sig vid det här laget. Den här plattan visar på ett utmärkt sätt hur distingerade industrirockare åldras med värdighet.

Nr. 4
Killing Joke - Absolute Dissent

Apropå att åldras med värdighet ja. Killing Joke har också hållit på i trettio år och har nu släppt vad som av många recensenter har ansetts vara deras bästa alster hittills. Jag är lite mer försiktig i min utsago men kan inte annat än hålla med om Absolute Dissent är sanslöst bra.

Nr. 5
Fear Factory - Mechanize

En i högsta grad otippad och fantastisk comeback! Det märks vilken betydelse Dino Cazares har haft för Fear Factorys sound. Utan Dino - tråkiga plattor, med Dino tillbaka - suveränt! Att de dessutom har haft den goda smaken att plocka upp trummisen Gene Hoglan, vars CV är minst sagt imponerande, gör inte precis den här plattan sämre.

Nr. 6
Triptykon - Epirastera Daimones

Det här är naturligtvis Celtic Frost i en ny kostym men det gör inte plattan sämre. En logisk fortsättning på Celtic Frosts sista album men ovanligt episkt t.o.m. för att vara Tom Gabriel Fischer... Jag har blivit löjligt Celtic Frost-nördig så den här plattan är självklar på den här listan.

Nr. 7
Ondskapt - Arisen From The Ashes

Det har varit ett bra år för svensk Black Metal tycks det. Den här skivan är som en ganska hård spark i magen, plötslig smärta, blodsmak i munnen och en molande värk som sitter i ett tag. Ett måste. Skivan alltså, inte en fysisk kick i magen.

Nr. 8
Nachtmystium - Addicts: Black Meddle Part II

Den här skivan är helt enkelt enastående bra! Experimentell Black Metal utan någon som helst respekt för genrens ganska så snäva gränser.

Nr. 9
Deathspell Omega - Paracletus

Duktigt knepig progressiv och svårt intellektuell antikosmisk Black Metal från, håll i er nu, Frankrike?!? Landet som gav oss illaluktande ost, stygga skaldjursanrättningar (jag säger bara escargot!!!), atombombsprover och allmänt snorkig attityd mot andra folkgrupper har faktiskt gett världen ett vettigt kulturbidrag för första gången sedan Toulouse Lautrecs dagar.

Nr. 10
Valkyrja - Contamination

Mer svensk Black Metal! Den här skivan är helt enkelt väldigt väldigt bra. Nuff said!

Det finns ett antal skivor som nog skulle ha letat sig in på ovanstående lista om jag bara hade gett dem lite mer lyssningstid. High On Fire, Bring Me The Horizon, Ghost, Electric Wizard, Young Gods och Danzig har alla gjort bra plattor i år men jag har som sagt, skam till sägandes, inte lyssnat tillräckligt mycket på dem för att de ska kunna få en rättvis plats på den här listan.

Svingott?

Vi närmar oss jul med stormsteg och med julen alla nötta klyschor om att tänka på lite extra på våra medmänniskor, alla arma hemlösa, alla ensamma och alla som inte har råd med julskinka. Julskinka, ja. Julen tycks vara den tid på året då vi intresserar oss som allra minst för ickemänskliga djur, det ska formligen frossas i likdelar hela helgen. Skinka korv, sylta, köttbullar och fan och hans moster. Kom nu inte med "men det är ju så gott", det är bara ett låtsasargument för människor som inte orkar tänka. Jag kan personligen inte begripa hur man överhuvudtaget kan associera grisar som skållas levande med något positivt som exempelvis en trevlig smakupplevelse, jag blir bara illamående (Tanken på att skålla grisbönder känns däremot frestande). Var är alla de etiska patos som uppstår i samband med avslöjanden om vanvård och plågsamma slaktmetoder? Visst fan, det är ju jul och då gäller andra etiska spelregler. Det är ju så in i helvete viktigt att strax efter Kalle och hans vänner få hugga in på alla upptänkliga saker man kan göra med grisdelar, så fint och traditionellt att du skiter fullständigt i att du egentligen vet hur den där f.d. grisen har haft det. Det är det som är grundproblemet; du vet ju egentligen. För inte är du analfabet och inte är du så dum att du faktiskt tror att skinka och grisfötter växer på kötträd. Du vet men du bryr dig inte. Du vet att den där grisen inte fick leva längre än 6-7 månader, du vet att den aldrig fick vistas utomhus, du vet att den kanske blev skållad levande. Eller tillhör du kanske dubbelhycklarna som köper "ekologiskt" kött? Ja men då så, då är ju allt lugnt. En ekologisk gris dör nämligen lycklig. Det vet alla. En ekologisk gris får naturligtvis leva ett helt naturligt liv, böka runt i en skog någonstans och till slut vara så jävla lycklig att den inte klarar mer utan slår en extra knorr på svansen och ber om att få bli slaktad. Eller?
Som en liten extra julklapp bjuder jag på några bilder på hur bra svenska grisar har det. Skriv ut dem och sätt dem i fina ramar som dekoration på julbordet!

Entartete kunst?

I dagens DN kan man läsa att en herre vid namn Bienvenu Mbutu har dragit det belgiska förlaget Moulinsart inför rätta, i syfte att förbjuda Tintinalbumet Tintin i Kongo. I Belgien finns en lag som förbjuder rasistiska bilder i  konstnärliga produkter och det är denna lag Mbutu lutar sig mot när han stämmer förlaget. Jag håller absolut med Mbutu om att Hergé (Tintins tecknare) framställer Kongoleser, eller för all del, afrikaner i allmänhet som lata och korkade samt kolsvarta, titta bara:

Samtidigt är Kongoleser, eller afrikaner, inte de enda folkgrupper som framställts i fördomsfull dager av Hergé. Så här gick det t.ex. för Tintin när han åkte till U.S.A. på trettiotalet.

Hur många indianstammar levde i tipis, klädde sig traditionellt och gick på krigsstigen mot blekansikten i största allmänhet vid den tiden?

Tintin åkte till Skottland också och för att smälta in bland lokalbefolkningen klädde han sig så här:

Kommentarer överflödiga.

Vidare framställdes sydamerikanska indianer som sällsynt blodtörstiga och inte så lite korkade för den delen, i äventyret Det sönderslagna örat. Även det författat på trettiotalet. Listan över Hergés synder kan göras lång, vi behöver inte ens gå in på hur sovjetiska bolsjeviker framställdes i Tintins allra första äventyr. Vad man däremot tycks glömma är just det att de gamla Tintinäventyr som det handlar om skrevs av en europe som aldrig hade varit i de länder han skildrade. De skrevs dessutom under en tid då man fortfarande fick lära sig  i skolan att negrerna äro lata och dumma. I en upplaga av Nordisk familjebok från sent tjugotal, som jag en gång haft nöjet att läsa, delar man in negrer i ett antal olika undergrupper. Här märks blånegern, stäppnegern, hottentotten, bushnegern och läppnegern, för att bara nämna några. Dessutom beskrivs negern i allmänhet som arbetsskygg och musikalisk. Jag vet inte vad som står om skottar och indianer, men kan nog anta att det inte är en särskilt mångfacetterad bild som ges av de sistnämnda i alla fall. Vad jag vill komma till är att i stället för att ropa efter förbud så kunde man kanske tänka sig ett förklarande förord, eller i fallet Tintin i Kongo, kanske ett försättsblad som beskriver de belgiska övergreppen mot Kongo under kolonitiden. Jag tror vidare inte att den som läserTintin, vare det vuxen eller barn, är korkad nog att tro att det är annat än en historisk, onyanseradbild av Afrika som förmedlas. Vad sägs om följande; att någon kör runt i en sådan här bil

  antyder möjligen att det hela utspelar sig i en annan tid och att det man läser kanske ska ses ur det perspektivet?

Jag menar, är det någon som på fullaste allvar tror att belgiska journalister glider runt i äppelknyckarbyxor i vått och torrt?

Men för all del, förbjud Tintin men kom då ihåg att förbjuda James Fenimore Cooper, Bigglesböckerna, Kalle Anka, Min skattkammare, Robert Louis Stevenson, Daniel Defoe, C.S. Lewis, J.R.R. Tolkien, Kittyböckerna, Astrid Lindgren, Westernfilmer och så vidare.