Top ten 2010

Så här strax för årsskiftet är det väl på sin plats med en sammanfattning av musikåret 2010. Eftersom jag gillar att tycka saker och till yttermera visso har mycket bestämda åsikter om musik så vet jag att ni bara väntar på mina snudd på Lokkoianska utlåtanden om vad som varit värt att lägga veckopengen på under det gångna året. Jag noterar att fem av tio plattor är Black Metal. Vem hade trott det för tio år sedan?

Nr. 1: 
Swans - My Father Will Guide Me Up A Rope To The Sky

Efter tretton års folkrockande har Michael Gira äntligen insett vad han faktiskt gör bäst (vi andra insåg det redan i och med Angels Of Lights andra platta). Den här plattan tar vid där Swans slutade 1997, utan att det känns krystat eller sökt.

Nr. 2:
Watain - Lawless Darkness

Den här plattan har blivit så tokhypad att det känns helt överflödigt att skriva något mer om den. Man kan bara konstatera att om all Black Metal lät så här så vore världen en bättre plats (det där var inte särskilt antikosmiskt sagt).

Nr. 3
Foetus - Hide

Jim Thirlwell är en man som förmodligen inte kan göra dåliga skivor. Efter en sisådär trettio års karriär och med ett stundom maniskt utgivningstempo, borde det i så fall ha visat sig vid det här laget. Den här plattan visar på ett utmärkt sätt hur distingerade industrirockare åldras med värdighet.

Nr. 4
Killing Joke - Absolute Dissent

Apropå att åldras med värdighet ja. Killing Joke har också hållit på i trettio år och har nu släppt vad som av många recensenter har ansetts vara deras bästa alster hittills. Jag är lite mer försiktig i min utsago men kan inte annat än hålla med om Absolute Dissent är sanslöst bra.

Nr. 5
Fear Factory - Mechanize

En i högsta grad otippad och fantastisk comeback! Det märks vilken betydelse Dino Cazares har haft för Fear Factorys sound. Utan Dino - tråkiga plattor, med Dino tillbaka - suveränt! Att de dessutom har haft den goda smaken att plocka upp trummisen Gene Hoglan, vars CV är minst sagt imponerande, gör inte precis den här plattan sämre.

Nr. 6
Triptykon - Epirastera Daimones

Det här är naturligtvis Celtic Frost i en ny kostym men det gör inte plattan sämre. En logisk fortsättning på Celtic Frosts sista album men ovanligt episkt t.o.m. för att vara Tom Gabriel Fischer... Jag har blivit löjligt Celtic Frost-nördig så den här plattan är självklar på den här listan.

Nr. 7
Ondskapt - Arisen From The Ashes

Det har varit ett bra år för svensk Black Metal tycks det. Den här skivan är som en ganska hård spark i magen, plötslig smärta, blodsmak i munnen och en molande värk som sitter i ett tag. Ett måste. Skivan alltså, inte en fysisk kick i magen.

Nr. 8
Nachtmystium - Addicts: Black Meddle Part II

Den här skivan är helt enkelt enastående bra! Experimentell Black Metal utan någon som helst respekt för genrens ganska så snäva gränser.

Nr. 9
Deathspell Omega - Paracletus

Duktigt knepig progressiv och svårt intellektuell antikosmisk Black Metal från, håll i er nu, Frankrike?!? Landet som gav oss illaluktande ost, stygga skaldjursanrättningar (jag säger bara escargot!!!), atombombsprover och allmänt snorkig attityd mot andra folkgrupper har faktiskt gett världen ett vettigt kulturbidrag för första gången sedan Toulouse Lautrecs dagar.

Nr. 10
Valkyrja - Contamination

Mer svensk Black Metal! Den här skivan är helt enkelt väldigt väldigt bra. Nuff said!

Det finns ett antal skivor som nog skulle ha letat sig in på ovanstående lista om jag bara hade gett dem lite mer lyssningstid. High On Fire, Bring Me The Horizon, Ghost, Electric Wizard, Young Gods och Danzig har alla gjort bra plattor i år men jag har som sagt, skam till sägandes, inte lyssnat tillräckligt mycket på dem för att de ska kunna få en rättvis plats på den här listan.