Sommar i P1 - som det borde vara

Jag lyssnar gärna på radioprogrammet Sommar i P1, i år har det varit ett flertal mer eller mindre intressanta programledare men dessvärre ett betydligt större antal ytterst ointressanta eller direkt tråkiga individer också. Jag har funderat på vilka man verkligen skulle vilja höra i denna den svenskaste av sommarinstitutioner och formulerat en liten önskelista. För att övertyga cheferna på Sveriges radio om min trovärdighet har jag lagt in några tråkiga och otippade personer också. Ingen sommar utan en regnig eftermiddag i sällskap av en före detta politiker som fortfarande mer eller mindre desperat försöker ta politiska poänger! Här följer listan,  helt utan inbördes ordning.

1. Nikanor Teratologen
Mannen som skrev Äldreomsorgen i övre Kågedalen. Finge man honom att ställa upp så fick man nog en sällsynt underlig eftermiddag framför radion.

 Klassiker

2. Leila K
Dags för Leila att en gång för alla kommentera alla rykten om hennes person som florerat de senaste åren. Hennes ego är dessutom större än någon känd fysisk enhet.

3. Tomas Skogsberg
Demonproducent som är medskyldig till definitionen av det svenska dödsmetalsoundet. Har producerat mästerverk efter mästerverk. Utan honom hade den svenska dödsmetallens vitalitet inte blivit det den var.

4. Ika Nord
Som barnprogramledare lika älskad och hatad som Staffan Westerberg, som skådespelerska helt briljant. Har dessutom varit gift med Lars Demian.

5. Bo Lundgren
Partiledaren som hamnade mellan Bildt och Reinfeldt. Hans historiska avtryck kommer nog knappast att bli särskilt djupt, men han är hedersdoktor vid Lunds universitet. Varsågoda - en regnig eftermiddag.

6. Kim Martin
Hennes historiska avtryck är desto djupare då hon som sextonåring höll kassen när Sverige tog OS-brons. Det lär vara svårt att hitta en coolare svensk idrottsutövare.

 En stenhård brud i rustning och med tillhygge.

7. Stry Terrarie
Punklegendar från Malmö. Skrev några av Imperiets bästa låtar och anses av Joakim Thåström vara Sveriges främsta rockpoet. Jag kan inte annat än hålla med.

8. Rosie Björkman
Sveriges enda yrkeshäxa! Driver företaget Jolanda den tredje och är en allmänt ganska bisarr person.

9. Ioan Ursut
Apropå bisarr. Killen som gjorde en hollywoodsk utbrytning från Hall 1989 med hjälp av smör, ett 17x49 cm stort hål samt lakan för att kunna njuta friheten. Kan bli lite marig att få tag på dock.

10. Solja Krapu
Lysande poet med flera utmärkelser i poetry slam. Barnboksförfattare. Undervisade undertecknad i bild på högstadiet, what do you know?

11. Torsten Flinck
Behöver ingen närmre presentation.

12. Amanda Ooms
Konstnär, författare, skådespelerska. Har haft ett förhållande med Thåström och figurerar i en Lundellroman.

13. Joakim Lindengren
Serietecknare och konstnär. Okrönt konung av svensk kiss och bajs-humor men framför allt  mannen bakom superhjälten Kapten Stofil. Har illustrerat barnböcker och skivomslag. Myntare av onomatopoetikon som exempelvis "pust pes". Röker pipa (rak).

Kapten Stofil

14. Eva Lundgren
Omstridd genusforskare med minst en rejäl kontrovers i bakfickan. Har skrivit flera utmärkta böcker om könsmaktsordning.

15. Reefat el Sayed
Årets svensk 1985, inte doktor i biokemi men väl ekobrottsling och språkförnyare. Har ironiskt nog varit kommunpolitiker i Österåker. Av alla ställen.

16. Nike Markelius
En punkikon till. När Kajsa Grytt fått all uppmärksamhet är det på tiden att fler medlemmar från Tant Strul får höras lite. Nike har även lirat med Gurra från Ebba Grön, ägnat sig åt barnteater och är allmänt cool.

17. Carl-Michael Edenborg
Bokförläggare, grundare av Vertigo förlag, caféägare, författare, översättare, you name it. Gör stora kulturgärningar genom att ge ut Nikanor Teratologen och Gunnar Blå samt nya översättningar av klassisk erotisk litteratur som exempelvis Marquis de Sade.

18. Lilla Lovis
Den svenska könspopens nya hopp (i vad mån ett sådant egentligen behövs).

19. Ulf Ekman
The man the myth! Pastorn som på allvar introducerade framgångsteologi i Sverige.Tänk om han talar i tungor i radio! Tänk om han delger lyssnarna sin syn på barnaga! Tänk om han kommer till radiohuset i privat helikopter!

20. Karin Söder
Sveriges första kvinnliga partiledare och utrikesminister, kvinnan som såg till att systemet höll stängt på lördagar under större delen av åttiotalet och hela nittiotalet.

21. Hans Scheike
Ännu en bisarr figur. Grafolog och "risterepeut", gav smisk av minderåriga ett ansikte.

Snälle farbror Hans

22. Lotta Lotass
Den senaste av "de aderton". Författare, forskare, vegan, nykterist.

23. Iodine Jupiter
Musiker, poet och manusförfattare. Upphovsman till diktverket "De dödas pornografi", albumet "Lilla flickan zombie" bland mycket annat. En slags satanisk Tomas Di Leva.

24. Kitty Jutbring
Medial mångsysslare och f.d. dokusåpadeltagare

25. Hans Holmér
F.d. Kammaråklagare, säpochef och polismästare i Stockholm. Mest känd som hårt kritiserad utredare av Palmemordet, nitisk kurdjägare och möjligen affilierad med Ebbe Carlsson.

-Här har jag pitolerna, nu fattas bara en temla.

26. Catti Brandelius
Performanceartist, konstnär, krönikör, radiopratare och förortsbo. Var med och bildade Doktor Kosmos.

Den uppmärksamme kan notera att jag bara valt ut 26 sommarpratare, det riktiga programmet har ett femtiotal. Min fantasi räckte inte längre än till 26, alternativt så finns det inte fler spännande personer än så i landet. Välj själv.

Månadens skivtips

Ibland får jag vackert krypa till korset och tacka televisionen för information. Jag har under flera år varit fullständigt omedveten om artisten Andi Almqvist, men tack vare ett sällsynt andningshål i schlagerisen för någon kulturmedveten anställd på Sveriges Television (de måste ha glömt kvar vederbörande i något gammalt arkivskåp vid de senaste personalnedskärningarna och pliktskyldigast upplåtit programtid som plåster på såren) så vet jag nu bättre. Döm om min förvåning när jag under söndagskvällens håglösa zappande mellan kanalerna plötsligt upptäckte den felande länken mellan Thåström och Tom Waits. Han är visserligen skåning och det är ju sällan bra (med vissa väl valda undantag) men vilken röst! Vilket vemod! Vilka texter! Vilken gränslöst vacker musik! Jag ger mig inte in på några närmre beskrivningar av musiken, då sådana sällan gör verkligheten rättvisa men gillar du det allra minsta Tom Waits, Wovenhand, Will Oldham, Steve Von Till, Nick Cave, Thåström och andra muntergökar så får du bara inte missa den här snubben! Senaste plattan kom 2009 och är lätt en av de bästa svenska plattorna på minst tio år.

www.myspace.com/andialmqvist

Konspirationer 2.0

Jag skulle så här dagarna efter Usama Bin Ladens frånfälle vilja ge en hyggligt nykter syn på världens konspirationsteorier. Knappt har vi nåtts av beskedet att extra häftiga specialtrupper från USA har mulat Usama en gång för alla så höjs röster om trovärdigheten i det påstått inträffade. Vad är det som gör att Usama INTE skulle vara död? Jo, att man tillåter en muslimskt traditionsenlig begravning utan dröjsmål, det finns alltså inget lik att visa upp (även om det här med sjöbegravning verkar lite märkligt sett ur muslimsk-traditionellt perspektiv). Alltså, menar konspirationsteoretikerna, är han inte alls död. President Obama med stab försöker vända sina taskiga opinionssiffror genom att fejka Usama Bin Ladens död.
Låt oss pröva några enkla motargument:
1. Om Usamas död skulle vara en bluff så skulle den avslöjas ganska kvickt när Usama ånyo skickar ett av sina videoband till Al Jazeera och helt enkelt upplyser om att ryktet om hans död är tämligen överdrivet.
2. Som vanligt när det gäller konspirationer finns det en väldigt stor risk för internt läckage (tänk bara på hur mycket en sådan hemlighet skulle vara värd på den internationella mediemarknaden, och fundera vidare på hur många personer det skulle krävas för att få ihop en konspiration av det här slaget) och Obama har knappast råd att riskera det.

Då var väl saken avgjord? Inte då säger de riktigt inbitna konspiratörerna, det har nämligen aldrig funnits någon Usama Bin Laden! 9/11 var ett insiderjobb planerat av mäktiga krafter inom den amerikanska säkerhetstjänsten/storkapitalet/den proisraeliska judiska lobbyn/etc etc och Usama skapades bara för att ha en syndabock. Det betyder alltså att hela Usamas karriär som Mujahedinkrigare i Afghanistan och galjonsfigur för Al Qaida är en bluff från början till slut. Någon gång på åttiotalet började den amerikanska säkerhetstjänsten/storkapitalet/den proisraeliska judiska lobbyn/etc etc alltså planera för 9/11. Visste de alltså hur världsläget skulle se ut 2001? Inte illa må jag säga. Eller hade de kanske kosmiska krafter via illuminati till sin hjälp? De där gröna killarna som landade i Roswell 1947 kanske hade med sig fantastisk teknologi som gjorde det möjligt för nyss nämnda bovar att se in i framtiden?

Nej, någon jävla måtta får det väl ändå vara på galenskaperna. 9/11 var inte ett insiderjobb planerat av den stora världskonspirationen. Varför inte? Mycket enkelt: Hade man satt ihop en dylik konspiration skulle risken för läckage vara ofantligt stor med tanke på hur många personer som skulle behöva blandas in för att få en sådan apparat att fungera. Kan jag bevisa det? Nej, men jag kan påpeka att den verkliga konspirationen mot USA de facto läckte ut. Det är ingen hemlighet att CIA hade tydliga indikationer, som det heter, på att något stort var på gång.
Vidare kan man fråga sig vilka syften en sådan konspiration skulle fylla. En anledning att hoppa på araber i största allmänhet och påstått fundamentalistiska "islamister" i synnerhet? USA har inte historiskt precis haft några problem att hitta orsaker att ge sig på vem de vill ändå. Ville man ha med sig opinionen säger ni? Right. Om man är beredd att mörda tusentals egna medborgare och rasera ett av New Yorks viktigaste landmärken tror jag ärligt talat att man skiter fullkomligt i om man har opinionen med sig eller inte vad gäller att ha ihjäl några ondskefulla kroknäsor i ett eller annan oljeland på andra sidan jorden.

Jag kan inte riktigt begripa varför man måste försöka hitta konspirationer överallt. Är inte verkligheten otrevlig nog som den är? Det finns verkliga hot mot världen och ja, vissa av dem glider runt i Washington D.C. i kostymer och bryr sig inte ett dugg om mänsklighetens bästa. Andra bryr sig lika lite men glider runt i Jiddah eller Jerusalem i stället. I stället för att försöka föra i bevis att 9/11 var ett insiderjobb borde man kanske lägga sin energi på att ännu mer uppmärksamma hur sådana händelser utnyttjas för att skapa vinst för skrupelfria multinationella företag eller ytterligare flygbaser för F15E Strike Eagles. Med hela västvärldens goda minne. 

Död, eller?

Kalle Anka-relaterade barndomsbesvikelser

För en tid sedan hade min bäste vän Johan och jag en rolig och ganska berusad diskussion om besvikelser i barndomen. Nu snackar vi materiella besvikelser, inte trauman i stil med "Farsan missade min viktigaste fotbollsmatch" etc. Alltså, saker som verkade skitroliga i olika sammanhang men som i verkligheten visade sig vara inte ens hälften så bra. Flera av de här sakerna hade både Johan och jag fått en minst sagt romantisk bild av genom Carl Barks Kalle Anka-serier, särskilt Knattes, Fnattes och Tjattes illustra övningar med eller utan inblandning av Gröngölingarna (om du inte vet vad Gröngölingarna är så kommer du inte att uppskatta resten av det här inlägget och kan således sluta läsa nu).
Ni hajar grejen.

Nr. 5
Rullbräda. På engelska heter det skateboard men varför använda engelska låneord, som översättarna av Kalle Anka måste ha resonerat.

Det såg så grymt häftigt ut när knattarna tog sig nerför backarna i Ankeborg medelst rullbräda, dessutom var det väldigt trendigt med rullbrädor när jag var i tolv-, trettonårsåldern. Alla (killar) skulle ha en. Det fanns TV-program, tidningar, datorspel you name it som bara behandlade ämnet. Nåväl, jag lyckades tjata mig till nämnda bräda och döm om min besvikelse när jag insåg att det inte bara var svårt utan dessutom direkt livsfarligt att använda eländet. Svårighetsgraden var för mig motsvarande läsning för en analfabet. Jag fattade aldrig hur man skulle göra för att ta sig framåt med brädan, trots mina vänners försök till något slags lektioner. När man sedan dessutom förväntades kasta sig handlöst ut från en flera meter hög ramp så hade min odödighetsgräns passerats för länge sedan.

Nr. 4
Sparkcykel.

Ännu ett av knattarnas favorittransportmedel. Visade sig vid närmare inspektion kräva rent idrottsliga prestationer för att drivas framåt.

Nr. 3
Styltor.

Kul att bli längre tänkte jag och stöp som en fallande fura i backen. Ungefär lika lätt som att cykla enhjuling, dessutom skittråkigt att lära sig. Jag menar, det är ju inte precis som att man kan impa på någon med att kunna gå på styltor eller? Vad var då poängen med att lära sig tänkte mitt tioåriga jag.


Nr. 2
Kängurustylta.

Det såg askul ut när knattarna studsade runt på sådana. Döm om min besvikelse när jag provade en och det visade sig att man inte alls kunde studsa tre meter upp i luften med den. Dessutom var inte den heller särskilt lätt att hantera.

Nr. 1
Den här var Johan och jag rörande överens om var den värsta besvikelsen av alla:
Gröngölingarnas handbok.

                                                                         Originalet


I Kalle Anka är denna bok nyckeln till exakt ALL kunskap i HELA världen. Det finns ingenting som Gröngölingarnas handbok inte kan svara på. Hur mycket vatten faller genomsnittligen i Niagarafallet årligen? Var ligger egentligen Långtbortistan, och vad heter dess nuvarande Maharadja? Vad hände med Atlantis? Hur talar man Bantu? Liftarens guide till galaxen kan gå och bada, handboken vet allt. Det är dock bara invigda Gröngölingar som får tillgång till den, något som gjorde både Johan och mig minst sagt misstänksamma, men även mycket upphetsade, när vi såg den i handeln någon gång i lågstadieåldern. Men den besvikelse som infann sig när vi på var sitt håll lyckades lägga vantarna på boken ifråga går knappast att beskriva i ord. Det var en löjlig jävla lekbok för nybörjarscouter!!!

                                                                              Bluffen

Både Johan och jag tillhörde kategorin barn som, redan i åttaårsåldern, utan tvekan kunde slå en råbandsknop och mycket väl visste hur man hanterar kniv såväl som hur man hittar rätt väderstreck när man gått vilse, inte fan behövde vi någon jävla barnbok för att lära oss det! Alla förhoppningar om att i Gröngölingarnas handbok hitta förborgad kunskap om sjunkna skatter och hur pyramiderna egentligen byggdes grusades fullständigt. Den här besvikelsen är nog vid närmare eftertanke lika psykologiskt som rent materiellt traumatisk. Min sista förhoppning om att vuxenvärlden skulle sitta inne med några slags svar på någonting försvann med Gröngölingarnas handbok. Jag lärde mig i och för sig vad snöd kommersialism betyder men det vill man helst vänta ytterligare några år med. När en viss ungmoderat för ett antal år sedan gapade om att den otäcke kommunisten Staffan Westerberg förstörde hans barndom kan jag kontra med att förlaget som gav ut "Gröngölingarnas handbok" nog är skyldiga till fler trauman än någonsin Storpotäten och Lillstrumpa.
 

Konsumtion (i brist på annat)

Jag är sjuk och oinspirerad (det sistnämnda har pågått ett tag). Jag slänger upp den här konsumtionslistan som alla kör med nu. Damn, vad jag är trendig!


SKOR: Doc Marten's, Converse, myggjagare.
SNEAKERS: Nej.
JEANS: Snortighta Cheap Monday.
T-SHIRT: Svart med bandtryck.
UNDERKLÄDER: Sobert svarta från Dressman.
VÄSKA: Försvarets klassiska gamla gasmaskväska samt en ryggsäck från Haglöfs (ni vet en sådan där som var skittrendig häromåret).
PLÅNBOK: Svart standardplånka från gubbdagis Clas Ohlson.
SOLGLASÖGON: Ja, så fort solen visar sig. Ibland även när det är mulet.
KLOCKA: Försök inte. Jag läste den där boken av Peter Høeg för massor av år sedan och sedan dess är mina handleder till för armband utan ur.
SMYCKEN: Vigsel- och förlovningsring, svarta armband med träpärlor och dödskallar i metall från H&M, dödskallering, järnkorsring, halsband med järnkors.
TV: Vem vet mest?, Simpsons, engelska deckare, vintersport.
MOBILTELEFON: Just nu en Sony Ericson. Jag är inte ett dugg intresserad av mobiltelefoner i någon annan bemärkelse än att de ska gå att ringa och messa med. Min S.E. råkar ha en bra mp3-spelare, vilket är en bonus.
DATOR: Mac G5 2x2GHz/1,5Gb, Apple Macbook 2x2,4 GHz /2 Gb (egentligen min frus men jag använder den mest), en lite äldre Dell-laptop med ett rejält strippat XP som går som motor i studion, en ännu äldre någonting annat laptop som är ett slags bonusdator som jag använder som surf- och skrivmaskin i studion. Jag spelar Civ IV på den också. Jag har en gammal Mac G4 som står och samlar damm också.
LOTION: På vintern använder jag handkräm från apoteket. Räknas det som lotion?
DEODORANT: Nivea.
TANDKRÄM: Den av etablerat fabrikat som är billigast.
SCHAMPO/BALSAM: Schampo från Apoteket eftersom jag har lätt psoriasis i hårbotten. Vad gäller balsam så är Fructis the shit för oss som inte har råd att köpa dyra salongsprodukter fast vi skulle vilja.
TVÅL: Den av etablerat fabrikat som är billigast och inte luktar typ tallbarr. Rakkräm är faktiskt en slags tvål, jag använder Nivea.
PARFYM: Gaultier Le Male, Lolita Lempicka, Laura Biagotti Tempore Uomo. Jag gillar parfym.
MINERALVATTEN: Inte en chans annat än på utlandssemester.
VIN: Rött.
DRINK: Det mesta med gin. På sommaren är Mojito eller Caprihina aldrig fel.
BRÖD: Hembakat.
MAT: Vegetariskt eller veganskt.
GLASS: Jag är inte så jätteglad i glass men på sommaren slinker väl en och annan dajmstrut ner.
GODIS: Choklad.
SÄNG: Ikea.
LAKAN:Typ Ikea, Jysk etc. Nothing fancy.
FRISÖRSALONG: Vårt badrum. Köket är tatueringssalong.
DAGSTIDNING: DN i brevlådan, UNT på nätet.
MAGASIN: Close-Up.

En till blogg

Kan man ha för många bloggar? Antagligen. Jag och min fru har i alla fall startat en gemensam blogg med recept på veganmat och DIY-tips. Kolla in http://thescreamingvegan.blogspot.com/

Lite stryk har ingen dött av, amen.

Det här med Livets ord riskerar att bli en följetong och det vet jag inte om jag är så intresserad av egentligen, så spännande är inte vårt svenska denominations-univers, MEN jag råkade snubbla över det här ljudklippet från sent åttiotal. Det är den amerikanska predikanten Jane Whaley som vid ett besök hos Livets ord berättar om hur hon agat sin dotter.  Mannen som tolkar är Robert Ekh, en man som tillsammans med bland andra Ulf Ekman grundade Livets ord 1983. Ekh är (enligt Wikipedia) idag pastor för Livets ord i Uppsala.
En Livets ord-anhängare skulle nu nog säga något i stil med att det var länge sedan och att Livets ord har förändrats. Säkert så men organisationen har inte gjort upp med sitt förflutna. Det har mig veterligen (motbevisa mig gärna nu så att jag tvingas be om ursäkt, oh the irony) inte förekommit några offentliga avböner från Ulf Ekman där han ber om ursäkt för saker som han eller andra sagt eller gjort i Guds namn. Så länge klipp som detta får cirkulera oemotsagda av Livets ord själva, så tar i alla fall jag det som att budskapet fortfarande gäller eller att man i alla fall inte skäms över att ha haft sådana här åsikter.
Följ länken:
Jane Whaley tillämpar "Guds ord"