Jag skulle så här dagarna efter Usama Bin Ladens frånfälle vilja ge en hyggligt nykter syn på världens konspirationsteorier. Knappt har vi nåtts av beskedet att extra häftiga specialtrupper från USA har mulat Usama en gång för alla så höjs röster om trovärdigheten i det påstått inträffade. Vad är det som gör att Usama INTE skulle vara död? Jo, att man tillåter en muslimskt traditionsenlig begravning utan dröjsmål, det finns alltså inget lik att visa upp (även om det här med sjöbegravning verkar lite märkligt sett ur muslimsk-traditionellt perspektiv). Alltså, menar konspirationsteoretikerna, är han inte alls död. President Obama med stab försöker vända sina taskiga opinionssiffror genom att fejka Usama Bin Ladens död.
Låt oss pröva några enkla motargument:
1. Om Usamas död skulle vara en bluff så skulle den avslöjas ganska kvickt när Usama ånyo skickar ett av sina videoband till Al Jazeera och helt enkelt upplyser om att ryktet om hans död är tämligen överdrivet.
2. Som vanligt när det gäller konspirationer finns det en väldigt stor risk för internt läckage (tänk bara på hur mycket en sådan hemlighet skulle vara värd på den internationella mediemarknaden, och fundera vidare på hur många personer det skulle krävas för att få ihop en konspiration av det här slaget) och Obama har knappast råd att riskera det.
Då var väl saken avgjord? Inte då säger de riktigt inbitna konspiratörerna, det har nämligen aldrig funnits någon Usama Bin Laden! 9/11 var ett insiderjobb planerat av mäktiga krafter inom den amerikanska säkerhetstjänsten/storkapitalet/den proisraeliska judiska lobbyn/etc etc och Usama skapades bara för att ha en syndabock. Det betyder alltså att hela Usamas karriär som Mujahedinkrigare i Afghanistan och galjonsfigur för Al Qaida är en bluff från början till slut. Någon gång på åttiotalet började den amerikanska säkerhetstjänsten/storkapitalet/den proisraeliska judiska lobbyn/etc etc alltså planera för 9/11. Visste de alltså hur världsläget skulle se ut 2001? Inte illa må jag säga. Eller hade de kanske kosmiska krafter via illuminati till sin hjälp? De där gröna killarna som landade i Roswell 1947 kanske hade med sig fantastisk teknologi som gjorde det möjligt för nyss nämnda bovar att se in i framtiden?
Nej, någon jävla måtta får det väl ändå vara på galenskaperna. 9/11 var inte ett insiderjobb planerat av den stora världskonspirationen. Varför inte? Mycket enkelt: Hade man satt ihop en dylik konspiration skulle risken för läckage vara ofantligt stor med tanke på hur många personer som skulle behöva blandas in för att få en sådan apparat att fungera. Kan jag bevisa det? Nej, men jag kan påpeka att den verkliga konspirationen mot USA de facto läckte ut. Det är ingen hemlighet att CIA hade tydliga indikationer, som det heter, på att något stort var på gång.
Vidare kan man fråga sig vilka syften en sådan konspiration skulle fylla. En anledning att hoppa på araber i största allmänhet och påstått fundamentalistiska "islamister" i synnerhet? USA har inte historiskt precis haft några problem att hitta orsaker att ge sig på vem de vill ändå. Ville man ha med sig opinionen säger ni? Right. Om man är beredd att mörda tusentals egna medborgare och rasera ett av New Yorks viktigaste landmärken tror jag ärligt talat att man skiter fullkomligt i om man har opinionen med sig eller inte vad gäller att ha ihjäl några ondskefulla kroknäsor i ett eller annan oljeland på andra sidan jorden.
Jag kan inte riktigt begripa varför man måste försöka hitta konspirationer överallt. Är inte verkligheten otrevlig nog som den är? Det finns verkliga hot mot världen och ja, vissa av dem glider runt i Washington D.C. i kostymer och bryr sig inte ett dugg om mänsklighetens bästa. Andra bryr sig lika lite men glider runt i Jiddah eller Jerusalem i stället. I stället för att försöka föra i bevis att 9/11 var ett insiderjobb borde man kanske lägga sin energi på att ännu mer uppmärksamma hur sådana händelser utnyttjas för att skapa vinst för skrupelfria multinationella företag eller ytterligare flygbaser för F15E Strike Eagles. Med hela västvärldens goda minne.
tisdag 3 maj 2011
Konspirationer 2.0
Upplagd av AW kl. 17:59 1 kommentarer
Etiketter: Omvärld
torsdag 10 mars 2011
Kalle Anka-relaterade barndomsbesvikelser
För en tid sedan hade min bäste vän Johan och jag en rolig och ganska berusad diskussion om besvikelser i barndomen. Nu snackar vi materiella besvikelser, inte trauman i stil med "Farsan missade min viktigaste fotbollsmatch" etc. Alltså, saker som verkade skitroliga i olika sammanhang men som i verkligheten visade sig vara inte ens hälften så bra. Flera av de här sakerna hade både Johan och jag fått en minst sagt romantisk bild av genom Carl Barks Kalle Anka-serier, särskilt Knattes, Fnattes och Tjattes illustra övningar med eller utan inblandning av Gröngölingarna (om du inte vet vad Gröngölingarna är så kommer du inte att uppskatta resten av det här inlägget och kan således sluta läsa nu).
Ni hajar grejen.
Nr. 5
Rullbräda. På engelska heter det skateboard men varför använda engelska låneord, som översättarna av Kalle Anka måste ha resonerat.
Nr. 4
Sparkcykel.
Ännu ett av knattarnas favorittransportmedel. Visade sig vid närmare inspektion kräva rent idrottsliga prestationer för att drivas framåt.
Nr. 3
Styltor.
Kul att bli längre tänkte jag och stöp som en fallande fura i backen. Ungefär lika lätt som att cykla enhjuling, dessutom skittråkigt att lära sig. Jag menar, det är ju inte precis som att man kan impa på någon med att kunna gå på styltor eller? Vad var då poängen med att lära sig tänkte mitt tioåriga jag.
Nr. 2
Kängurustylta.
Det såg askul ut när knattarna studsade runt på sådana. Döm om min besvikelse när jag provade en och det visade sig att man inte alls kunde studsa tre meter upp i luften med den. Dessutom var inte den heller särskilt lätt att hantera.
Nr. 1
Den här var Johan och jag rörande överens om var den värsta besvikelsen av alla:
Gröngölingarnas handbok.
Originalet
I Kalle Anka är denna bok nyckeln till exakt ALL kunskap i HELA världen. Det finns ingenting som Gröngölingarnas handbok inte kan svara på. Hur mycket vatten faller genomsnittligen i Niagarafallet årligen? Var ligger egentligen Långtbortistan, och vad heter dess nuvarande Maharadja? Vad hände med Atlantis? Hur talar man Bantu? Liftarens guide till galaxen kan gå och bada, handboken vet allt. Det är dock bara invigda Gröngölingar som får tillgång till den, något som gjorde både Johan och mig minst sagt misstänksamma, men även mycket upphetsade, när vi såg den i handeln någon gång i lågstadieåldern. Men den besvikelse som infann sig när vi på var sitt håll lyckades lägga vantarna på boken ifråga går knappast att beskriva i ord. Det var en löjlig jävla lekbok för nybörjarscouter!!!
Bluffen
Både Johan och jag tillhörde kategorin barn som, redan i åttaårsåldern, utan tvekan kunde slå en råbandsknop och mycket väl visste hur man hanterar kniv såväl som hur man hittar rätt väderstreck när man gått vilse, inte fan behövde vi någon jävla barnbok för att lära oss det! Alla förhoppningar om att i Gröngölingarnas handbok hitta förborgad kunskap om sjunkna skatter och hur pyramiderna egentligen byggdes grusades fullständigt. Den här besvikelsen är nog vid närmare eftertanke lika psykologiskt som rent materiellt traumatisk. Min sista förhoppning om att vuxenvärlden skulle sitta inne med några slags svar på någonting försvann med Gröngölingarnas handbok. Jag lärde mig i och för sig vad snöd kommersialism betyder men det vill man helst vänta ytterligare några år med. När en viss ungmoderat för ett antal år sedan gapade om att den otäcke kommunisten Staffan Westerberg förstörde hans barndom kan jag kontra med att förlaget som gav ut "Gröngölingarnas handbok" nog är skyldiga till fler trauman än någonsin Storpotäten och Lillstrumpa.
Upplagd av AW kl. 19:34 5 kommentarer
lördag 26 februari 2011
Konsumtion (i brist på annat)
Jag är sjuk och oinspirerad (det sistnämnda har pågått ett tag). Jag slänger upp den här konsumtionslistan som alla kör med nu. Damn, vad jag är trendig!
SKOR: Doc Marten's, Converse, myggjagare.
SNEAKERS: Nej.
JEANS: Snortighta Cheap Monday.
T-SHIRT: Svart med bandtryck.
UNDERKLÄDER: Sobert svarta från Dressman.
VÄSKA: Försvarets klassiska gamla gasmaskväska samt en ryggsäck från Haglöfs (ni vet en sådan där som var skittrendig häromåret).
PLÅNBOK: Svart standardplånka från gubbdagis Clas Ohlson.
SOLGLASÖGON: Ja, så fort solen visar sig. Ibland även när det är mulet.
KLOCKA: Försök inte. Jag läste den där boken av Peter Høeg för massor av år sedan och sedan dess är mina handleder till för armband utan ur.
SMYCKEN: Vigsel- och förlovningsring, svarta armband med träpärlor och dödskallar i metall från H&M, dödskallering, järnkorsring, halsband med järnkors.
TV: Vem vet mest?, Simpsons, engelska deckare, vintersport.
MOBILTELEFON: Just nu en Sony Ericson. Jag är inte ett dugg intresserad av mobiltelefoner i någon annan bemärkelse än att de ska gå att ringa och messa med. Min S.E. råkar ha en bra mp3-spelare, vilket är en bonus.
DATOR: Mac G5 2x2GHz/1,5Gb, Apple Macbook 2x2,4 GHz /2 Gb (egentligen min frus men jag använder den mest), en lite äldre Dell-laptop med ett rejält strippat XP som går som motor i studion, en ännu äldre någonting annat laptop som är ett slags bonusdator som jag använder som surf- och skrivmaskin i studion. Jag spelar Civ IV på den också. Jag har en gammal Mac G4 som står och samlar damm också.
LOTION: På vintern använder jag handkräm från apoteket. Räknas det som lotion?
DEODORANT: Nivea.
TANDKRÄM: Den av etablerat fabrikat som är billigast.
SCHAMPO/BALSAM: Schampo från Apoteket eftersom jag har lätt psoriasis i hårbotten. Vad gäller balsam så är Fructis the shit för oss som inte har råd att köpa dyra salongsprodukter fast vi skulle vilja.
TVÅL: Den av etablerat fabrikat som är billigast och inte luktar typ tallbarr. Rakkräm är faktiskt en slags tvål, jag använder Nivea.
PARFYM: Gaultier Le Male, Lolita Lempicka, Laura Biagotti Tempore Uomo. Jag gillar parfym.
MINERALVATTEN: Inte en chans annat än på utlandssemester.
VIN: Rött.
DRINK: Det mesta med gin. På sommaren är Mojito eller Caprihina aldrig fel.
BRÖD: Hembakat.
MAT: Vegetariskt eller veganskt.
GLASS: Jag är inte så jätteglad i glass men på sommaren slinker väl en och annan dajmstrut ner.
GODIS: Choklad.
SÄNG: Ikea.
LAKAN:Typ Ikea, Jysk etc. Nothing fancy.
FRISÖRSALONG: Vårt badrum. Köket är tatueringssalong.
DAGSTIDNING: DN i brevlådan, UNT på nätet.
MAGASIN: Close-Up.
Upplagd av AW kl. 19:30 0 kommentarer
fredag 4 februari 2011
En till blogg
Kan man ha för många bloggar? Antagligen. Jag och min fru har i alla fall startat en gemensam blogg med recept på veganmat och DIY-tips. Kolla in http://thescreamingvegan.blogspot.com/
Upplagd av AW kl. 22:34 2 kommentarer
Etiketter: Mitt liv på nätet
Lite stryk har ingen dött av, amen.
Det här med Livets ord riskerar att bli en följetong och det vet jag inte om jag är så intresserad av egentligen, så spännande är inte vårt svenska denominations-univers, MEN jag råkade snubbla över det här ljudklippet från sent åttiotal. Det är den amerikanska predikanten Jane Whaley som vid ett besök hos Livets ord berättar om hur hon agat sin dotter. Mannen som tolkar är Robert Ekh, en man som tillsammans med bland andra Ulf Ekman grundade Livets ord 1983. Ekh är (enligt Wikipedia) idag pastor för Livets ord i Uppsala.
En Livets ord-anhängare skulle nu nog säga något i stil med att det var länge sedan och att Livets ord har förändrats. Säkert så men organisationen har inte gjort upp med sitt förflutna. Det har mig veterligen (motbevisa mig gärna nu så att jag tvingas be om ursäkt, oh the irony) inte förekommit några offentliga avböner från Ulf Ekman där han ber om ursäkt för saker som han eller andra sagt eller gjort i Guds namn. Så länge klipp som detta får cirkulera oemotsagda av Livets ord själva, så tar i alla fall jag det som att budskapet fortfarande gäller eller att man i alla fall inte skäms över att ha haft sådana här åsikter.
Följ länken:
Jane Whaley tillämpar "Guds ord"
Upplagd av AW kl. 01:02 5 kommentarer
Etiketter: Omvärld
tisdag 1 februari 2011
Uppdatering för oss som inte har hängt med
Som Omar (läs hans blogg här: http://ud-din.se/blogg/) mycket riktigt påpekar i sin kommentar till mitt föregående inlägg så har Åke Green blivit friad av HD. Jag har tydligen inte hängt med och skäms naturligtvis över min dåliga faktakoll. Jag ber alla er som hänvisar till min blogg i debattartiklar, uppsatser, TV-debatter, predikningar, undervisning och allmänt bildade och eller djupsinniga diskussioner ödmjukast att förlåta mig.
Upplagd av AW kl. 18:57 1 kommentarer
söndag 30 januari 2011
Dessa underbara människor i min omgivning
Jag har en kursare som är medlem i Livets ord. So far so good. Hon ägnar sig (vad jag märkt) inte åt att försöka frälsa sina medstudenter och är på det hela taget en ganska trevlig person som är lätt att prata med. Skönt att de fördomar man har om Livets ord-medlemmar inte alltid infrias, eller hur? Kursaren i fråga är också abortmotståndare, på sin blogg likställer hon abort med mord. Hon ska alltså, i likhet med mig, bli socionom och arbeta med barn och ungdomar i framtiden. Vad ska hon säga till en nittonårig tjej som blivit gravid efter ett övergrepp? "Jag tycker att du ska behålla barnet, för abort är mord"? Samma kursare är också djupt oroad över situationen för Iraks kristna. Det är jag också men att komma dragandes med att
" ... kristna bott i Irak mycket längre än muslimerna ..." är ganska graverande för någon som ska föreställa akademiker. Det är naturligtvis inget brott att använda sandlådeargument och vara okunnig om hur konflikterna i mellanöstern fungerar men ska man arbeta med utsatta människor kan det kanske vara av viss vikt att åtminstone grundläggande förstå den kontext som dessa kommer ifrån. Att vilja förstå.
Vi tar ett till citat från hennes blogg, här apropå lagen om hets mot folkgrupp:
"Yttrandefriheten avtar, äktenskapet försvinner bort. Och Islam är så otroligt hederligt och gulligt, eller hur?"
Hon skriver strax före detta citat i förvirrade ordalag om vad hon kallar för "extremmuslimernas mål" och hur detta mål, vilket det nu är, skyddas av den stygga lagen om hets mot folkgrupp. Hon är upprörd över att media ständigt försöker "infiltrera" oss med "andra åsikter" (läs medias åsikter). Att hon själv tillhör en denomination som gjort sig kända för att kräva att eleverna i den egna friskolan ska gå klädda på ett visst sätt och ha håret klippt på ett annat tycks inte bekymra henne. Att samma denomination har gjort sig än mer kända för att ge ekonomiskt stöd till ryska judar (eller i förekommande fall lycksökande ickejudar som påstår sig vara judar) för att dessa ska kunna flytta till Palestina och bygga ut bosättningar på palestinskt territorium är naturligtvis inte heller att försöka påverka någon eller något i en eller annan riktning. Givetvis tar hon också pastor Åke Green i försvar och konstater att "Han fick inte säga vad han tyckte". Åke Green får säga precis vad han tycker men att inför en församling kalla homosexuella för en cancersvulst på samhällskroppen är lika mycket hets mot folkgrupp som att på DN:s debattsida påstå att alla judar är mordiska arabhatare. As simple as that. Åke Green kan hålla sina fördomsfulla och hatiska åsikter hemma vid middagsbordet och bland sina gelikar i mer slutna sällskap. Avslutningsvis vad gäller min kursares bekymmer över lagen om hets mot folkgrupp, så är nog den konstigaste skruven den här:
"Ni minns vad som hände när Muhammedkarikatyrerna kom? Muslimer tog sig friheten att bränna ambassader, dödshota, bränna flaggor. Skyddas de kära muslimerna som gjorde detta av den här svenska lagen?"
Det här är ju direkt pinsamt! Snacka om att blanda äpplen med päron. Hur i hela friden skulle mordhot och mordbrand (att bränna flaggor är inte ens ett brott i Sverige fyi) kunna skyddas av lagen om hets mot folkgrupp? Skulle det från rättssamhällets sida vara hets mot folkgrupp att gripa och döma en muslim för ett begånget brott, eller? Dessutom vill jag minnas att mordbränderna utfördes utanför Sveriges gränser och där gäller mig veterligen inte svensk lag. Det är inte värt att ödsla tid på att vidare kommentera ovanstående citat, det är bara dumt och framförallt ett uttryck för misstänksamhet mot muslimer i största allmänhet.
Räkna med att jag återkommer till hennes blogg i framtiden. Ni får leta rätt på den själva, jag har ingen lust att ge henne fler sökträffar.
Upplagd av AW kl. 11:14 7 kommentarer
Etiketter: Omvärld







